Rapport från Enhörna
Nu är jag tillbaka från mitt skrivrace i Enhörna, där jag intagit glasverandan i min fars sommarstuga. Det är ironiskt att jag isolerat mig i skogen för att skriva Maran-manuset, eftersom Maran till stor del handlar om hur misslyckat det blir när man går på klichén om isolering som något som skulle främja kreativiteten. Det enda som händer när man sitter ensam i ödemarken för att skaaapa är att man blir rastlös, mörkrädd och får lappsjuka, eller “cabin fever” som det heter på engliska ( engelska= coolare).
Lik förbannat kan jag inte få den romantiska skrivarstugedrömmen ur skallen, så i onsdags så packade jag ner datorn och mina folksagesamlingar och drog till skogs. För att ytterliga förstärka stereotypen så drog jag på mig en gammal lusekofta, svårmodig min, raggsockor och flätor:
Jag gjorde om verandan till ett kuddrum av filtar, plädar och täcken och ägnade resterande tre dagar åt att dramatiskt slänga mig i diverse soffor och fåtöljer med macbooken i knät (jag kommer att ha strålat sönder alla mina reproduktionsorgan innan jag blir 25, så mycket som jag har datorn på magen, mina barn kommer födas med förskrumpna armstumpar, cyklopöga och USB-port istället för mun). Sen drack jag omåttliga mängder glögg, käkade ostmackor och photoboothade för att dokumentera mitt härligt dekadenta, konstnärliga leverne.
Familjens dalmatiner låg och glodde uppgivet på mig i sitt hörn.
Nu ironiserar jag ju nedlåtande över min fåfänga, och då kanske ni tror att jag inte fick något gjort, men där tar ni fel! Alla mina larviga ritualer för att komma in i rätt mode fungerade faktiskt. Hela vistelsen blev ett skolexempel på Fake it until you make it. Jag skrev som en jävla galning och det blev, hör och häpna, bra.
Det är skrivet som ett filmmanus vilket kommer underlätta när jag gör serier av det. Annars när jag skriver manus på dator (vilket är sällan) så fastnar jag i något sorts skoluppsatsträsk och börjar beskriva miljöer tjusigt och fila på formuleringar och grammatik.
Och det är ju bara bullshit och helt överflödigt när det ändå ska adapteras till bild och dialog. När man ska försöka översätta dom här sönderbabblade manusen så blir det mer bilderboksillustration med voice over, än serier.
Filmmanusformen är mer: ” Exteriör. L & N går till stugan. Inzooming på L:s rumpa. N säger “vill ha te?” L svara ja. Dom har vilt sex. Slut scen 1.” Det lämnar mycket mer roligt tolkningsutrymme till mig när jag ska rita.
Well, nu är jag iallafall tillbaka i Stockholm och ska försöka få upp del 2 av Matilda Rutas sexserieintervjuer innan jul. Efter det återstår en del. I början av 2009 kommer det börja hända spännande grejer här på Femisexbloggen eftersom det nu ska börjas ritas seriesidor. Alltså, riktiga seriesidor. Inte skissböcker, inte mina tjusiga visioner av genuskorrekt erotik utan rejäla A3-papper fyllda med pratbubblor, köttiga kroppar, stånkande sex och djupa skogar. Det kommer bli så sjukt roligt.