Här kommer Del 2 av Matilda Rutas intervjuer med feministiska snusktecknare. Ursäkta dröjsmålet, det kom lite jul och grejer i vägen. Del 3, den avslutande delen, får ni läsa nästa vecka. Mycket nöje! // Lina

En sak jag frågat alla jag intervjuat är vad genren av snuskiga feministiska serier kallas, om det finns något samlande namn. Det har varit svårt att veta vilket ord jag ska använda. Lina Neidestam förstår problemet:

“Jag har funderat på om det är bra att använda ordet porr, för att på ett sätt reclaima ordet. Men samtidigt kan det vara jobbigt att bli inklassad som porrtecknare, eftersom porr i dagsläget är en negativ stämpel. Ordet ger det felaktiga associationer, och då kanske folk blir ivägskrämda och struntar i att läsa serien. Eller tror att den ska vara något annat än den är. ”

Bitte Andersson:
“De flesta feministiska snuskserierna är inte porr, på det sättet att de inte fokuserar på att läsaren ska bli kåt. Man kan gilla att läsa om eller se saker som har med sex att göra även om de inte är till för att tända folk. Bilder av sex förekommer överallt. Ibland kan glassreklam vara mer pornografisk än bilder som kallas för porr. Och just därför har feministiska sexuella bilder av alla slag en frigörande effekt på kvinnor och på samhället i stort.

När tanter ser mina vykort med en tant som sitter och läser med sina långa bröst vilande på bordet, så blir de peppade, och skrattiga, för att det är så ovanligt med bilder av nakna kvinnor som inte är till för en manlig blick. Jag tror också att människor har ett genuint intresse för sexuella bilder, även om man inte blir kåt av dom. T ex någon som har en pinup-bild på väggen i sitt tonårsrum, blir inte kåt varje gång den ser den. Så är det med jättemycket reklam, att sexanspelningar gör att folk kollar”.

Karolina Bång:
“Jag vet inte om jag vill kalla mina serier för porr. Det är upp till de som läser vad dom vill kalla det. Man kan göra hur man vill.”

Lina Neidestam:
“Femisex är ett bra ord, men det är inte namnet på genren, det är titeln som används på snuskserieutgivningar från Kolik Förlag. Post porn är också ett bra ord, men det är namnet på ett nätverk för feministisk porr, det är bredare än bara serier. Ordet erotik finns ju också men det kopplas lätt till klyschan av tantsnusk och sidenlakan. Sen finns problemet att erotik är en lightvariant av porr som riktar sig till kvinnor. Det finns ju ingen anledning att tjejer skulle gilla snusk mindre än killar. ”

Bång:
“Det är inte kåtheten som är felet i de sexistiska serierna. När man ska beskriva feministiskt sex ska det alltid vara tjejer som är jättekära och bor ihop och det ska vara så gulligt, varför ska sexisterna ha patent på det snuskiga sexet?”

Neidestam:
“Det är bara en myt att kvinnor måste ha en handling för att bli kåta. Forskare har till och med gjort tester på det där, satt fast elektroder på en manlig och en kvinnlig testgrupp för att se vad folk blir kåta av, och tjejerna blir lika kåta som killarna av bilder på sex. Varför man nu skulle behöva testa det.”

Vilket ord man använder om sina serier verkar ha stor påverkan på hurfolk reagerar på de olika projekten. Lina Neidestam säger att hon är väldigt stolt över “Maran”, men när hon berättar om serien för folk, och framförallt när hon använder ordet porr leder det till en lång diskussion, där hon måste förklara vad det är hon gör, och ta avstånd från en rad saker som hon inte gör, för att de hon pratar med inte ska tro att det är ett klassiskt sexistiskt porrprojekt. Men de flesta har reagerat positivt.

“Det räcker att jag säger att jag sysslar med serien för att folk ska bli intresserade, den vanligaste reaktionen är “Fan vad coolt, bli klar, jag vill läsa den.” Jag kommer inte på något negativt alls nu. Men det är klart att vissa frågat om jag ska vända på kakan och förtrycka män.
Men det beror på deras bild av att porr måste förtrycka någon. Sen behöver ju inte överordning och underordning vara något negativt. Maktförhållanden är något som många tänder på, och måste inte vara förtryckande. Här handlar det om kontexten, hur det beskrivs och vem som står bakom beskrivningen.”

Bång:
“Folk har nästan bara reagerat positivt på serien. Folk som säger “Åh detta måste jag visa för min kompis, som lyssnar på country!” Några bögar jag känner tyckte också att det var hett, och det är bra.”

Andersson:
“Många reagerar negativt när det gäller porren. Jag var med i ett seriekollektiv där vi gjorde en staffettserie. När den skulle publiceras i mitt fanzine ville de först inte ha med den för att det fanns porr i fanzinet. En tjej sa ungefär att S/M är inget man ska bejaka utan något att söka hjälp för. Flera personer har sagt “Jag gillar Bitte men inte hennes serier”.

På konstfack var många personer kritiska mot Bittes serier. Hon tror att det beror på att hon tillåtit allt möjligt snusk i serierna utan censur.

“Jag har med två olika fantasier kring prostitution i ena numret och det tycker nog folk är provocerande. Jag vet inte om det är ett okej tema, men i min serie är det så tydligt att det är just fantasier att folk inte borde behöva bli negativt påverkade”

Både Karolina Bång och Lina Neidestam nämner “Bittes bästa” som något som inspirerat dom att göra sina serier. Även om hon inte började så långt tidigare än de andra tecknarna så har hon blivit en föregångare inom genren. I Sverige har det länge varit brist på feministiskt snusk så andra inspirationskällor har de hittat internationellt.

Karolina Bång:
“Eros Comix är ett förlag i USA som gör snuskserier. De har en utgivning som är uppdelad i olika pyttesmå genrer. Det är en dröm att jobba där.”

En annan inspiration hon nämner är Small Favors, en humoristisk serie där huvudkarktären Annie, som är tänd på sin granne får ett samvete, älvan Nibbil, som skall hålla henne i schack, men Nibbil materialiseras i den verkliga världen. Small Favours är lekfull och underhållande och förmedlar känslan av att sex är kul.

Bitte Andersson nämner också Small Favours som en förebild:
“Jag kanske hittade den efter att jag ritat mina serier, men den är ändå en bra förebild, tecknaren lyckas göra porr som är snuskig men som ändå fungerar politiskt.”

Även om karaktärerna, som är tecknade i mangastil har ganska idealiserade kroppar så gör det utpräglade maneret att de kan symbolisera vem som helst. säger hon. Men hon tycker att tecknarens ansvar kring att förmedla skönhetsideal ser annorlunda ut om man tecknar naturalistiskt.

“Jag skulle inte kalla det för ansvar, men personligen, som tecknare vill jag och bör jag sträva efter att inte stärka skönhetsidealen eftersom de gör så stor skada.”

Neidestam:
“Jag vill visa på en mångfald av ideal i min serie. Det är så tråkigt med idealet som alltid används nu, med fjortonåringskroppar med silikonbollar och oranga grottmän. Det känns trist. Jag vill få in en blandning på kroppstyper och åldrar och utseenden. Men det kan vara svårt att låta bli att bara rita det man själv tycker är snyggast”.

Karolina Bång hänvisar flera gånger under samtalet till USA och serier därifrån. Hon nämner också Molly Kiely, som är en tecknare från kanada, mest känd för sin serie “Diary of a Dominatrix” och serienovellerna “That Kind of Girl” och “Tecopa Jane”.

“I Sverige har de flesta feminister en mer radikalfeministisk grund och många har varit aktiva i porrmotståndsrörelsen. I USA har de varit mer öppna för sex, med prosexarbete osv, så det har gjort att det blivit en mer tillåtande kultur bland feministerna där. Porrmotståndet har medfört ett moraliserande bland svenska feminister, som leder till att man tänker att naket är dåligt, att sex på bild automatiskt är förtryckande.”

Det verkar vara en allmän uppfattning bland feministiska porrtecknare att den sexistiska porrindustrin är hemsk, men att det inte är avbildningen av sex som är det hemska, utan ideologin filmerna förmedlar. Många människor är porrskadade, och kan behöva nya alternativ. Vad man tänder på är till stor del inlärt. Jag frågar Lina Neidestam om hon ser sin serie som en omutbildning av folk.

“Det var lättare att vara moraliserande förr och förkasta all porr, när det inte fanns några roliga alternativ. Jag vill inte säga att något är rätt och något är fel. Men jag har tagit ett moraliskt beslut, att det som finns till stor del är dåligt och att det behövs nya bilder av sex. Det finns inte en”sann” bild av sex, något som skulle vara mer “rätt” än något annat.

Det behövs många olika bilder och jag ger min. Ju fler roliga bilder det finns att projicera lusten på, desto bättre. Fast folk verkar ändå tro att detta är moraliska pekpinnar. Många har taggarna utåt, men det handlar inte om att berätta vad tjejer får och inte får göra, bara att erbjuda ett alternativ.”

Bång:
“När man märker tydlig sexism i serier är de dåliga. Men ibland kan man ju tycka att något är hett trots att det är skabbigt. Folk kommer lättare undan med konstiga idéer när de framförs i serieform. Det är bra på ett sätt för att det ger tecknare en större frihet att rita saker som är tabu, men det är tråkigt att folk inte tar serier på större allvar. ”

Neidestam:
“Jag har funderat på gränsen mellan bra och dåliga bilder av sex inför min bok, och kommit fram till att för mig handlar det bara om vem som står bakom projektet. Upphovsmänniskan. Exakt samma scen kan vara feministisk eller sexistisk beroede på vem som gjort den. Det är som med ekologisk mjölk eller vanlig. Den smakar likadant och ser likadan ut, men den ena är okej”.

This entry was posted on lördag, januari 3rd, 2009 at 19:27 and is filed under Intervjuer. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.